Dröm vackert.
Drömmer mycket nu för tiden. Sömnen kanske blir sådär då om man ska tro allt vetenskapligt om sömn. Kanske det inte alltid gör något att man drömmer men det beror ju på vad de innehåller. Mina drömmar vill jag slänga åt fanders. Kroppen känns stressad. Drömmarna gör mig stressad, förvirrad och ledsen. Kanske går man igenom saker i drömmar som man i verkligheten inte riktigt vill ta tag i, det man egentligen inte riktigt vill låtsas om att det finns? Om det är så önskar jag att jag inatt drömmer om en domstol. En domstol som antingen friar eller fäller, släpper fri eller straffar, låter gå eller blir inburad.
Jag skulle vilja spola rent huvudet, köra med högtryckstvätt i alla skrymslen och vrår, börja om från början - är det möjligt? Att börja om från början? Från skratch? Hur det än är så är det väl en sak som är säker; imorgon är fan första dagen på resten av mitt liv. Liksom igår. Det gäller bara att ta vara på det och leve det liv man faktiskt vill ha - inte skjuta upp det till andra dagen av mitt liv.
Strapats.
Triceps och bröst blev det imorse. Kändes okej, lite trött i kroppen dock från gårdagen. Det är smällar man får ta ibland.. Med min superdrink på morgonen så går det i alla fall lite lättare.
Eftermiddagen bjöd på en härlig pw med stavar tillsammans med Fredrik - my brotha from anotha motha! Första gången jag gick med stavar, kändes konstigt, fick aldrig riktigt in flowet och så fick jag skoskav på det men vi tog oss runt vår runda i alla fall. Dessutom lite kvalitetstid - det är aldrig fel, med eller utan skoskav! Fredrik såg dock ut som ett stavproh!
Imorgonbitti blir det tidigare än vanligt, startar med en halvtimma pw och sedan gymmet där benisarna och rumpen ska få visa sina krafter! Allt detta gör att jag kommit fram till en slutsats för kvällen; jag ska ta och sova nu.
Bestigningen.
Jaha, då skall man bestiga backen med stort Y.
Trött far på toppen.
Trött Malin på toppen.
Försöker ta en bild som visar hur jäkla brant det är men vi lyckas väl sådär.
Sakta men säkert.
Backe upp och backe ner.
Magen och biceps fick jobba imorse. På eftermiddagen blev det Yxbacken som gjorde att mjölksyran brände. Hjärtat fick jobba och slå som en bongotrumma. När vi kom dit så insåg jag väl ganska snart att jag inte riktigt skulle klara att springa hela backen men jag var trots allt taggad. Jag skulle springa så gott jag kunde, så långt jag kunde, det hade jag bestämt. Ja, det blev väl löpning i ungefär 100 meter sedan blev det någon slags pw resten av backen. Lungorna fick visa sin storlek. Det tog ca 7 minuter för oss att ta oss uppför backen. Där tog vi en liten paus för att sedan köra lite terräng löpning i skogen, typ 2 km, innan vi kom ut i mitten av familjebacken. Där tog vi nya tag uppför igen. Där slog jag farsan. Kändes bra! Sprang hela vägen upp. Kändes fett bra! Väl på toppen igen halvsprang vi neråt i den stora backen (en liten löpning uppåt blev det mitt i backen annars var det nerför som gällde). Det brände bra i låren det också..
För att sammanfatta det hela; grymt bra träning! (Lägger upp lite bilder sen)
Pass, pass och pass.
Tre pass blev det idag. Två planerade och ett spontant. Rygg och axlar fick sig en omgång imorse, efter jobbet blev det crosstrainer en halvtimme samt lite hopprepshoppande. Vädret blev ju så härligt vilket gjorde att det blev en 5 km pw med mor och hund också. Kommer sova gott inatt! Imorgon blir det mage och biceps på morgonen och sedan blev det intervallträning i yxbacken. Det ser jag fram emot! Nu blir det snart lite sömn i väntan på endorfinerna. Go go go!
Bitterfittor och surkukar.
Tänk att alla bitterfittor och surkukar har varit lekande barn en gång i tiden, som lekte i sandlådan precis som en annan. Tänk att alla bitterfittor och surkukar har varit naiva ungdomar med drömmar. Kanske ville de förändra världen? Göra revolution. De har varit lika lycklig som en annan var när tomten kom på julafton eller när lördagsgodiset skulle inhandlas. De ville bli något. De ville bli någon. Precis som en annan. Jag undrar vad som hände på vägen, vad var det som fick de att gå över till den andra sidan, till den mörka sidan, där bitterhet, missnöje och otacksamhet briljerar spelfältet där lyckan ibland försöker ta över bollen - men med ett misslyckat resultat. Ljus tycks alltid bero på någon form av hake i deras liv. Allt positivt kan alltid vändas till något negativt. Får man en karamell är det snålt bara för att man bara får en. Har man en städerska så är det inte skönt att slippa städa utan städerskan städar jävligt dåligt istället. Jag kan rabbla upp många exempel men poängen är lättförståelig. Tänker man dock på att dessa människor en gång varit så som jag skrev i början så blir det istället lite synd om dessa människor. Att deras gnista en gång slocknade. Deras glädje har grävts ner långt ner, kanske har den grävts ner så långt att den inte går att hitta igen. Vad tråkigt det måste vara att alltid gå omkring och vara arg på världen och dess människor. Att alltid ha sig själv på piedestalen, se ner på alla andra som går nedanför. Sätta sig själv på tronen och skylla allt på jokern som står bredvid i rolig mössa. Dessa människor har med tiden och med livserfarenhetens gång blivit bitterfittor och surkukar. Det är lättare att acceptera dessa människor om man tänker på hur synd det istället är om de. Det är lättare att skaka av sig, att inte ta till sig, att inte påverkas av den negativa energin som de ger ifrån sig. Sedan kan man inte gå omkring och tycka synd om folk titt som tätt, det är bara onödigt. Det gör en bara svag med tanke på att man inte får ett jota tillbaka men man kan ha det lite i åtanke. Framförallt; att inte låta en dras ner i det mörka gapet av pessimismens odjur.
Cardio cross.
Nedre rygg och mage levererade skön endorfinkick imorse. Magen börjar komma i form nu och det är väl inte helt fel till beach -12. Det kanske inte är beach -12 jag tränar för men det är väl en bra bonus! Imorgon blir det övre rygg och axlar som får sig en omgång på morgonen. Efter jobbet blir det lite cardio i form av ett crosstrainerpass som jag kommer att leda helt själv. Med en deltagare - jag själv. Får se hur länge det blir men det får inte bli mindre än 30 minuter dock. Sedan är allt upp till kroppen att meddela om det blir längre. Peppet!
Grogg.
Fest är kul. Fest har det blivit mycket av nu. Ser nästan fram emot några festfria helger nu. DOCK så var det som vanligt väldigt roligt igår, som vanligt, när vårt gäng är i farten! Surt bara att man ska behöva må kasst. Det ska bli skönt med en ny träningsvecka nu. Ska sätta igång med konditionen igen nu när kroppen är frisk.
Får jag chans?
Har man det eländigt så får man göra det bättre. Söka lösning. Se det positiva i det eländiga, se det man kan göra bättre. en idé har kommit till mig. Det sägs ju att man ångrar mest det man inte gjorde. Det ska jag anamma. Jag ska leva som jag (andra?) lär. För en gångskull. För en jävla gångskull. Ta del av den person jag kanske trots allt blivit. Visa mitt skinn på näsan, inte bara låtsas, eller inte bara gå omkring med överblivet skinn. Det är ju inte alltför vackert. Ha lite stake (jag gillar inte det uttrycket med det är bildligt talat och det är precis vad som passar in just i detta fall dock). Jag ska dock ha tanken med mig, tänka efter före och inte gapa efter för mycket, inte säga för mycket. Jag tror ändå att jag blir mer tillfreds med mig själv. Jag kan göra skillnad - i alla fall i tanken. Inte behöva ångra. Satsa. Chansa. Ja, chans, det är det jag ska göra.
Tålamod.
Antar att det är som min kloka mor säger att det handlar om tålamod i livets nya prövning. Att lära sig att stå ut. Att inte ta sitt pick och pack när det kliar i hela kroppen av irritation och rastlöshet. Tålamod. Det är tidsbegränsat. Det är vägen till min dröm. När detta är slut åker jag på mitt livs resa. Det är bara så himla lätt att ta till den där saknaden igen bara. Ta till martyren i mig. Ilskna till och koka inombords. Orättvisan som så många gånger förr är skrämmande närvarande, medkänslan som är utom synhåll och förståelsen som inte finns. Men det är väl detta som kallas för prövning, som sagt. Det är väl ytterligare en sak att lära sig av. För lära sig något, det kommer jag att göra, det är ett som är säkert. Jag kommer nog dock inte kunna se det förrän jag har distans till det. Så helt plötsligt kanske jag dock har något att se fram emot. Tills dess; tålamod.
Inget mirakel.
Nudlarna hade konsistensen av daggmask och luktade fisk. Höll en mätt i ca en timma. (Inte konstigt när det är 5 kalorier/150g kanske..) Så det är då inte riktigt mirakelnudlar i mina ögon.
Smörflugor.
Jag blir så glad ibland. Ibland kommer verkligen lyckan som ett tjog med fjärilar i magen. Som en kraft som fyller bröstet till max. Som gör att man inte kan låta bli att le så där fånigt. Som gör att man har lust att göra ett glädjeskrik. Jag är så glad när man får peppande ord från en vän. Han får mig att se på framtiden med helt andra ögon. Som ger mig olika glada alternativ till hur vardagen kanske kommer att se ut. Trots att det bara är drömmar, trots att det bara är spekulationer så gör det mig lycklig. Han slår ofta huvudet på spiken. Tänk vad härligt att vi ska åka jorden-runt ihop! And remember: I´ve got your back man!
Mirakel sker.
Eller? Jag ska smaka nudlarna jag köpt idag - ska dock inte få göra det förrän efter jobbet. Dessutom så måste jag ju laga maten först. Men vid 18 så kommer väl jag att vara en klokare människa när det gäller nudlar!
Kolhydratsmålet för dagen är äten så på den fronten är jag nöjd, vilket gör att nudlarna kommer passa som handen i handsken!
Mer tid.
Idag hade jag förmånen att börja en halvtimma senare vilket gjorde att vi fick lite extra tid på gymmet - tänk om alla morgonar kunde se ut så! Det blev ett grymt bröst och triceps pass! Efter passet kändes till och med sminkborsten tung och bröstmuskeln skakade av ansträngningen, triceps var så pass pumpad att det var svårt att böja armen. DET är en härlig känsla! Motivationen är på topp för tillfället och kroppen ger bra respons. Nu är det bara konditionen som ligger i lä pga av min sega hals som inte vill vara min vän.. PW kör jag dock men löpningen och andra mer pulshöjande aktiviteter får vänta lite till! Känns i alla fall som om formen är bra, som att kroppen gör som jag vill. You go girl!
Två hemstäder.
Idag är känslan lite bättre. Jag saknar den lilla hamnstaden ibland, jag saknar människorna, jobbet, min gamla lägenhet, babyblå, dialekten och igenkänningen. Jag tror bestämt att jag har två hemstäder. Jag längtar hem vart jag än är. Vilket kanske egentligen bevisar att det inte spelar någon roll om man flyttar ifrån det man egentligen vill fly ifrån. Det flyttar bara plats på problemen. Flytten i sig gör ingen skillnad. Jag har fått perspektiv på mycket. Jag förstår äntligen. Och den välkända bönen stämmer ju ganska bra; "Vart jag mig i världen vänder...." Jag har ju hela världen vid mina fötter. Eller rättare sagt, jag har alltid ett val. Vad jag däremot aldrig väljer bort är människorna som jag förknippar med varje stad jag besöker. Människorna måste vara kvar i mitt liv - annars spelar ingenting någon roll. Jag har de bästa i min närhet och det kan göra mig oerhört lycklig ibland. Det kan också göra att jag saknar väldigt ofta. Jag saknar många och mycket. Jag är ändå, mitt i all saknad, lycklig över att kunna göra det - att ha en anledning till att sakna.
Off-stig.
Lite eftermiddags-pw blev det med pappa (och Kajsa såklart) i skogen. Som det alltid blir när man går i skogen med pappa så blir det -off-stig. Skulle han just i detta då lämna mig så skulle jag inte ha någon som helst koll på vart jag var. Jag gick ju till och med vilse när jag skulle följa spåret.. Lite skönt är det att gå off-stig dock - tar lite extra i benen när man får balansera och ha höga ben, om vartannat. Tidsmässigt så var vi väl ute ungefär en timma. Jag nämnde för farsgubben att jag var sugen på backintervall i Yxbacken och han nappade på den idén också. Detta innebär att vi nästa onsdag satsar på det. Ska bli grymt roligt. Halsen skall bara bli kry tills dess men det får vi väl hoppas att den blir! Nu väntar snart sängen! Upp med tuppen vid femhugget och dra iväg till gymmet.
P.S (Ska väl lägga upp lite formbilder när jag känner mig bekväm i min nya kategori på min lilla blogg...)
Lite hjälpmedel.
Känns som att jag klarar mig ettag nu. Det är några kilo proteinpulver (med få kolhydrater). Aminosyror var det här! Lite Crea-pump för extra pump - vilket det utan tvekan blir. Galet bra! (Tips är dock att inte ta det för sent då det är rätt speedande (pga koffein och kreatin). Jag tar det inför morgonpasset vilket är kanon! (Smakar dock allt annat än gott men det är bara att hålla för näsan och svälja - ta ett djupt andetag och låta det sjunka ner...)
Lite "mirakelnudlar" köpte jag också - mest för att jag är nyfiken. Det är ju i själva verket inte nudlar utan det är roten av en växt som är ursprungligen från asien. 5 kalorier/100g ungefär (alltså nästan ingenting..). Försöker köra lite mini-deff vilket det i och för sig passar rätt bra till. Lite väl dyrt för att kunna ha i skafferiet dock.. Ska hur som helst bli kul att prova! Proteinpulvret var förvånansvärd god smak på - också ett starkt tips om man söker ett bra och gott pulver! Jag är helt klart nöjd!
Pump.
Riktigt härligt pass blev det imorse med mitt nya kosttillskott. Känns bra när effekten är så påtaglig! Det har ju ibland känts lite tungt på gymmet vid 6 00, när kroppen inte riktigt har vaknat och när frukosten känns som om den fastnat halvvägs i matstrupen. Morgonens pass bestod av mage och biceps. Lite bicepsökning blev det dagen till ära och jag ser redan fram emot morgondagens pass. Då står det triceps och bröst på schemat. En liten PW ska man väl hinna med innan dagen är slut också (eller om det blir att simma med pappa). Ser även fram emot att man hals ska bli helt bra så att jag kan köra lite backträning i yxbacken, intervaller. Då får kroppen verkligen visa vad den går för! Det man längtar efter mest, i det fallet dock, är väl känslan efteråt...
Får nästan lägga upp en bild sen så att ni får se mitt superkap av kosttillskott! Jag vet inte om det är karma, ren tur, ödet eller bara slumpen men jag fick, i vilket fall som helst, dubbelt så mycket till samma pris! Nu har jag så att det räcker några månader framöver... Tack!
Mjölk.
Jag har en tendens till att gå igenom saker gång på gång, upprepa. Tänka samma tankar som jag vet bara gör mig illa. Gräva djupt ner. Analysera alla jordpartiklar som är på varje spadtag. Fördela de i olika högar men när regnet kommer så flyter ändå allting ihop - det spelar då ingen roll att man tidigare lagt de fint och prydligt på marken framför hålet. Det blir gegga ändå. Det är förståeligt att man mår bättre av att försöka att bli färdig med tankarna. Inse att man faktiskt måste låta vissa tankar gå vidare. Över till andra sidan där det förflutna samlas på Nostalgiskafton eller i De Förträngdas Rum. Det betyder inte att man är oberörd eller att man inte påverkas. Man påverkas av allt som händer. Allt formar en, eller åtminstonde påverkar en. Hur det påverkar eller formar en är en annan fråga dock. Mitt i alla känslor, mitt i alla tankar så har jag fått lära mig att utifrån allt ont kommer det gott. Jag håller fast vid den tron. Allt man är med om lämnar spår, på ett eller annat sätt. Lärdomar i massor. Det är väl det jag ska tänka på när jag tänker tillbaka på året som varit. "Bannemä vad jag har lärt mig nu döh!". Jag har lärt mig massor. Framförallt har jag lärt mig att jag inte är den jag trodde att jag var, att jag aldrig kommer att bli den jag en gång varit men att jag ser fram emot att se vem jag kan komma att bli. Jag har ambitionen att bli den jag vill vara, eller rättare sagt, jag har ett litet hum om hur jag ska ta vara på det jag har lärt mig. Framförallt ska jag lämna saker bakom mig. Som min hjärtevän sa "Tänk på mjölk istället! Vad dyr den är nu för tiden!" och la sedan till "Du är ju laktosintolerant ja. Vad dumt det blev." Jag kontrade dock med att det laktosfria sortimentet är dyrare.
Tänk mjölk. Tänk framåt. Och tänk inte alls.
Ta över makten.
Just nu står mitt fokus på att ta över makten. Makten över mig själv. Makten över mina tankar, beteenden och handlingar. Disciplin. Det passar rätt bra att då satsa på träningen. Igen. Få rutin. Kroppen är det bästa att ta till när man vill ha total kontroll. Det känns skönt. Väck mig mitt i natten och fråga mig om träning och mat så kan jag svara. Jag kan det utan och innan. Vad som är bra och inte bra. Det är en tacksam mekanism på så sätt att man med ögonen kan se resultat, känslan ska även finnas där men det är alltid skönt att ha det svart på vitt. Det tycker jag faktiskt. I detta fall i alla fall. Kanske är det bara jag som lurar mig själv igen, men när jag har kontrollen, disciplinen och rutinen så mår jag som bäst - när jag får göra det som har blivit min hobby. Träningen behövs för att hålla mig flytande. Kanske har jag fastnat i ett endorfinberoende, vad vet jag, men det får mig att må bra. Och som det uttrycket Fredrik tycker att jag använder (alltför?) ofta; "If it does´nt hurt you - go for it!"
Jag tränar mig stark - fysiskt och psykiskt. Försöker att bli den jag faktiskt vill vara och som jag faktiskt en gång varit. Smällarna har varit hårda det senaste året och det har gett mig ärr - det har gjort mig svag. Men någonstans så måste man bestämma sig - tro på en förändring och faktiskt agera så som man sagt att man ska göra. Det är dags för min ekorre att byta hjul.
Fokusera är ordet som är aktuellt i mitt liv.
Återuppståndelse.
Tänkte att jag skulle börja skriva lite här igen. Det är alldeles för länge sedan som orden flödade på min egen terapeutiska lilla blogg. Tänkte dock ändra upplägget lite. Det kanske kommer att handla om lite enklare saker i livet också, inte bara tankar. Inte bara luddiga texter om vad som poppar upp i huvudet titt som tätt hos mig. Det kommer dock bli lite djupdykning ibland, jag känner ju mig själv. Ni läser ju om ni vill och ni läser ju det ni vill. En återuppståndelse av baggyboost är dock ett faktum. To be continued.....