Tacksamhet är ett ord jag inte riktigt tycker om för att det ofta sätts i fel sammanhang. Det sätts ofta i sammanhanget där ordet nöjd finns med. Nöjd är något jag tycker är negativt. Det är en ton i det ordet som klingar illa i mina öron. Är man nöjd så är man inte tillfredsställd. "Jag kunde ha gjort bättre men jag är nöjd." Om man dock betonar tacksamheten som jag tänkte göra i detta nu så kan vi ta och bena ut det lite. Lägga mer tyngd i ordet, det ord som faktiskt inte förtjänar att hamna i samma fack som nöjd. Man glömmer ofta bort att vara tacksam. Det finns så mycket som gör ont i livet, som är orätt och fel. Vad man då kan göra är att gräva ner sig ordentligt i det. Riktigt analysera och grubbla över det som är fel. (Japp, jag vet, jag kan bara tala utifrån mig själv...) MEN! Man kan också genom tårarna försöka se vad som finns bortom det onda, vad som finns precis framför ögonen. Det som gör en tacksam för livet. Det är inte alls komplicerat men det kan ibland vara oerhört svårt att byta fokus. Och man kommer tappa fokus, igen. Skulle vi alltid vara lyckliga skulle det i sig bringa en olycka. Vi skulle inte veta vad lycka var för något om det inte fanns olycka. Därför sätts vi på prov, våra prövningar gör oss starkare - om vi ser vad man kan lära utav det. Våra prövningar gör att vi ser lyckan i livet.