Fick för mig att baka bröd idag - mormors bröd. Ringde till henne och frågade om receptet. Det visade sig att det inte fanns något recept. Hon sa vad hon brukade ha i och att man får testa sig fram. "Blir det inte bra så är dä barra att slänga dä te fågla" sa hon sedan. Höfta lite. Där har vi väl egentligen hela livspusslet. De gamla vet vad man ska ha för ingredienser, de vet vad som passar ihop och vad som inte blir bra. De vet hur mycket de ska ha av alla mjöler och jästar. De har provat sig fram och lärt sig av sina misstag och framgångar. De har slängt en del till "fågla" - den enas död den andres bröd. Jag förväntar mig inte att ha svar på alla frågor när jag blir gammal, det vore tråkigt, men det föds ett hopp i mig då tryggheten är så total. Då mjölet blandas till en förträfflig deg som av värme blir till något vi kan leva av. Det får mig att le.