Lugn.

Du får pulsen att öka. På många olika sätt. Farligt. Meeen Fröken Karlsson ska ta det försiktigt, varsamt och lugnt. Det är väl dags för mig att visa att jag klarar av det, det som jag så länge har pratat om. Det ser ändå ut som om det blir komplicerat och straggligt. Ibland kan det vara svårt att mötas på gränsen. På gränsen av den nya eran som vi båda hamnat i. Du är hemlig men ändå så öppen, svår att läsa men samtidigt så självklar. Det ända jag ska tänka på är ett ord; lugn.

Vad gäller dig din tok så blir jag inte klok. Du har nog inte riktigt förstått vad jag menat och gått igenom. Ta fram de där glasögonen nu och se att du mest ser elefanter för tillfället. Kanske kan det bero på att du sakta men säkert bröt ner mig, att du bit för bit tog en del av mig och smulade sönder. Du skulle förstöra mig om du sagt Ja. Det insåg jag ganska snart. Så många gånger som jag känt mig som en idiot. Du är min goda vän, en vän jag absolut inte kan vara utan - trots att du är som du är. Kanske vi missförstod vi allt, kanske vi inte förstod att det var vänskap och gemenskap som vi fann hos varandra. Nu vet vi. Känns så förbannat bra!

Livet har sina överraskningar.
2011-01-13 @ 20:05:10 Allt & Inget Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0