Jag blir så trött på mig själv. Ibland så är min önskan att jag vore mindre känslig, att jag inte tyckte och tänkte om allting. Jag har dock upptäckt att jag verkligen har svårt för det där med gråtoner. Ofta så tror jag att allt är kritvitt eller bäcksvart. Att allt är toppen eller värdelöst. Varför ska jag alltid utgå ifrån det? Måste jag också alltid utgå ifrån att det handlar om mig personligen - att jag måste lösa allt. Att jag förstör allt genom min tystnad annars. Att ju mer tystnad jag får dessto mer ljud måste jag göra ifrån mig för att få en reaktion. Jag förstår inte riktigt varför. Jag antar att det är min rädsla att gå förlorad. Min rädsla att jag kanske sabbar något. Det kan även hända att jag lägger på en fasad, precis som alla andra antar jag. Fasaden måste ibland på. Fasaden är min självbevarelse. Ibland så tror jag att jag är fasade men det visar sig oftast i slutändan tydligt att så inte var fallet. Fallet just nu är att jag vill att det ska vara lätt, jag vill itne känna så mycket, jag vill inte ta illa vid mig, jag vill inte känna mig liten och patetisk, jag vill att det ska vara helt lugnt och härligt. Härligt är det. Lätt är det inte, känner gör jag allt för mycket, jag tar illa vid mig, jag känner mig extremt liten och total patetisk ibland, det är inte helt lugnt alltid. När jag ändå nämner liten och patetisk så måste jag reda ut det. Liten tycker jag om att känna mig ibland, när det är på mina villkor. Det är få personer som lyckas få mig liten och jag har längtat efter det. Så liten är bra ibland men inte när jag känner mig bortgjord. Inte när jag känner att ordet patetisk borde finnas i samma mening. Det komiska med all denna text, med all min hemgjorda terapi är att med några gester, ord eller handlingar så slutar jag snurra. Det är jag. Jag snurrar så länge någon sätter en käpp i snurran eller gör att jag själv stannar. Ofta genom att påvisa hur komiskt allt mitt snurrande är. Det gör dock inte mitt snurrande mindre smärtsamt. "Äh, skit i allt och försök för en sekund att bara vara"-tanken väntar jag nu på denna förmiddag.