Det är bara det att jag än inte kan sluta snurra. Det är för mycket som är obekräftat, det är för mycket som är oklart, det är för mycket grått. Svårt. Smärta. Snurra. De tre s:en. Jag har tidigare snackat om bekräftelsebehov som jag antog mig ha. Kanske handlar det om att jag får bekräftelser som riktas åt olika håll, att jag tillslut inte vet vilket jag ska tro på och hoppas därför på det bästa. Söker därför bekräftelse som tyder på det bästa. Får jag då inte det så får jag bekräfelse om att det är det sämsta. Eftersom min värld gärna är svart eller vit. (Sidospår; Faktum är att jag tidigare trott att jag levde en hel värld av olika nyanser av grått, att jag var lagom och mild i mitt sätt att leva.. Det har dock visat sig att jag är ett stort fett schackbräde..) Jag analyserar och spekulerar när jag inte längre vet, vilket gör att jag gör en konspiration av vad som är verklighet. Får jag då bekräftelse på någon hypotes så tror jag ju så klart att det är så. Vad som gör vissa saker svårare är också att jag vet att du vet hur jag fungerar och tänker. Jag vet att du vet att när någon är tyst så blir jag ihärdig. När någon är tyst så blir jag mer högljudd. I det här fallet blir jag även en aning rädd. Spekulationerna är många. Hypoteser i massor.

"Jag vet inte vilket ben jag ska stå på". Vilket ben ska jag stå på då? Vad ska jag tro att du tycker och tänker?  Självklart så har jag redan en hel del spekulationer om den saken men jag vet att jag inte ska spinna iväg på det spåret. Jag vet att jag oftast går alldeles för långt i den djungeln. Men vad kan jag göra? Ibland är allt vitt, glatt och härligt men lika fort kan det tvärvända till svart, tyst och outhärdigt. I min värld är det oftast vitt när det gäller dig. Dock så blir jag ledsen på dig men det förändrar ju dessvärre inte din färg, det förändrar mer min färg. Att duga ibland gör mig liten och patetisk som människa - vad nu det har för färg? Men jag har inte någon som helt aning om vad jag är för färg hos dig. Förmodligen grå - det skulle vara så typiskt, rätt komiskt. Just nu kanske du inte har färgen kritvit men fanken du blir ju aldrig mörkare än beige hur mycket jag än försöker..

Du känner mig. Du känner mig mycket väl. Du känner mig ibland alldeles för väl. Du ser mig, du ser rakt in i mig. Det är det vackraste som finns. Det kan även vara det mest otäcka som finns. Ska jag skyla mig eller inte - det får du svara på.