Kollade förut på Köpings Hillibillies, vilket underbart program! Jag kände att de peppade upp bilden man har av rullstolsbundna. De hade en livsglöd som jag själv önskar att man ibland hade, en sådan positiv inställning till livet. Jag tycker att oftast så blir sådana program väldigt tragiska och sorgsna men inte detta. Jag blev så imponerad av dessa grabbar som alla har varit med om någonting hemskt som fick dem att bli förlamade men som nu ser allt det positiva i livet. Den ena killen tyckte till och med att hans liv blivit bättre efter olyckan eftersom han är mer rädd om livet, han slutade att vara den där busen och började leva. Känns svårt att formulera de känslor man får av dessa människor, svårt att förstå. Vad jag med all säkerhet kan säga är att man ska fanken inte klaga så mycket, man ska sluta vara så förbannat egoistisk och dumdristig när man tänker på sin livssituation. Sluta klaga och ta hand om livet man har och den tid man får, ta inte så allvarligt på vissa saker men var ändå varsam. Go rullstolskillarna!