Ett känsligt ämne tänker jag faktiskt starta upp dagen med. Ett ämne som jag själv tycker är intressant och som på sätt och vis ligger mig så nära om hjärtat och så förbannat långt bort. Religion. Som många av mina vnner vet så är min käre N kristen, inte jag. Det har fått folk att höja ögonbrynen, de undrar hur det kan gå ihop sig, hur kan vi med sådana olika åsikter stå så nära varandra. Mitt svar är att det handlar om grundpelare. Våra åsikter är lika när det gäller grunderna i ett förhållande, relationer, vänskap, politik med mera. Den ända skillnaden mellan oss är att han tror på Gud och inte jag. Det är egentligen inte det jag vill skriva om nu utan den synen som folk runt omkring har. Jag blir så fruktansvärt förbannad.

1) Personer som inte är kristna och som tror att alla kristna bara går i kyrkan, blir hjärntvättade och tycker att allt är synd. Som drar alla över en kam och som inte ens kan ge en kristen en chans just för religionen. Allt handlar bara om Gud och när man hänger med en kristen så är det bön stup i kvarten samtidigt som man får ställa sig i skamvrån, be om förlåtelse och gråta om man svär. Alla dessa klyscher, om att alla är likt Knutby. Jag trodde också så förr, kanske inte så brutalt men nästan.

2) Alla kristna som dömer de icke-kristna. Jag hörde en kille en gång som sa: "Ja, ni vet när de går ut på krogen för att supa sig så fulla som möjligt och sedan har som mål att gå hem och dela säng med någon". Denna syn på att de personer som inte är kristna är sämre människor. Att man är smutsig av all synd och att det samtidigt är synd om en för att man inte har förstått sitt eget bästa utan förstör livet. Att man som kristen bara kan umgås med kristet folk och man kan ju därför absolut inte vara tillsammans med en icke-kristen.

Båda dessa två fenomenen gör mig så arg! När det redan finns miljontals av grupperingar i samhället, varför måste man skaffa sig en till? Varför kan vi inte alla bara se en person som en individ, inte om den tror på Gud eller inte. Att döma utifrån tron är dumt. Det gäller alla. Om man nu dock väljer att gruppera sig snacka då för satan inte skit om de andra som en grupp, snacka inte som om de vore sämre männsikor bara för tron/icke-tron. Jag kan inte ens formulera mig så upprörd blir jag, jag har hört så mycket skit att det bara bubblar över, från bådas håll. Jag måste så klart få klämma in ett litet försvarstal mot den kille som sa den där meningen: Jag har pojkvän, som är kristen, du vill nog inte ens veta hur vi träffades. Jag går ut på krogen och dricker med mina vänner (och min pojkvän) för att det är så förbannat roligt att dansa och ha roligt. Mitt mål på en kväll är att gå hem och lägga mig i min säng tillsammans med N och inte kunna sova för att man skrattar så mycket åt kvällen som varit." - så fuck off med den där åsikten. 

Vad gäller båda "grupperna" så tycker jag inte om när man agerar utifrån ett sätt som är "det rätta", lev livet som du själv vill. Tror du på Gud men vill leva ett "icke-bibliskt" liv så gör det, det är väl tron som är hela grejen med religionen? Tror du inte på Gud men är ett stort fan av många som gör det, häng med dem då trots att ni delar olika uppfattningar om Guds existens, varför skulle du inte kunna göra det? Så gör jag, jag tror inte på Gud men jag älskar N och jag accepterar att han gör det. Mina polare är en salig blandning av icke-kristna och kristna och fy fan vad bra jag mår!

Det blev ett långt inlägg men jag var tvungen att få ur mig allt!

Peace!