Ja, man kanske skulle satsa på svenskalärare? Som ingen säkerligen har missat har jag skrivit en bok, mitt uppe i den andra omgången av rättnings-marathonet och har blivit en aning psykiskt labil av det har jag märkt. Att läsa andra bloggar är näst intill en plåga då det svenska språket smutsas ner och kastas i rännstenen, ord som man undrar var de har kommit ifrån och stavningar som får mig att sucka. Vart är samhället på väg? Har Word förstört allas vetskap om hur man stavar rätt och skriver grammatiskt korrekt? Usch vad jag känner mig som en sådan där beige surkärring som helst av allt vill sitta i sitt bibliotek med sin veckade kjol, runda glasögon (brunmellerade), gråstripigt hår och mungipor som inte har varit uppåt sedan -65 då knarket förtärades för första och sista gången. Men det enda jag kan säga är att det bara är en sådan dag, Mallan goes surkärring! Jag kan ana att det gör en del människor besvikna men that´s the fact. Förhoppningsvis så kommer den mindre surkärringsaktiga Malin tillbaka inom kort men vem vet jag kanske förblir såhär; hemska tanke!

Nästa inlägg får bli mer peppt och mindre korrekt.

Det var allt för mig.

Peace!