Det där med avstånd tror jag är vettigt. I detta fall avstånd från känslorna, förtränga och gräva ner. Kanske förmulknar de och av näringen börjar en vacker blomma att växa. Kanske får jag greppa spaden och gräva fram dem igen om en tid för att de orsakar förgiftning i min hjärna.

Kanske handlar det om att se ur perspektivet STORT. Att se helheten, att inte bara köra en väg, att inse att fler vägar finns. Kanske korsar de varann, kanske är det en genväg, kanske en kurvig väg, kanske en asfakterad eller varför inte grus? Svart eller vitt, nej, det kan faktiskt vara grått. Malin, det kan vara grått var inte rädd, det kan vara grått var inte rädd.. Att den grå tonen ska vara så svår att greppa bara, att den ska vara så luddig. Men jag får väl se charmen i det också precis som jag ser charmen i dig.