Förlåt men jag kan inte låta bli att bli arg. Förlåt, det är inte meningen. Det känns bara som när man äntligen fått igång hjulet så får man motstånd. Jag vill inte vara egoistisk eller för självgod men det måste jag vara i det här läget. Jag har ingen plikt. Jag har inte lovat något. Jag är inte skyldig dig något. Öppna dina ögon, du har folk runt omkring dig. Du är inte ensam. Sätt dig inte i den där martyr-sitsen i onödan! Du vet hur jag har haft det, du vet hur min tankegång var. Kom inte och tryck ner mig. Det är ju jag som är i en främmande stad, det är ju jag som inte har min mamma här som kan säga att "allt kommer att bli bra". Jag har ändå bestämt mig för att inte tycka synd om mig själv längre. Jag har ändå bestämt mig för att jag har det bra. Mycket tack vare min underbara vän måsen, men stegen har jag dock gått själv. Nu är det dags för dig att ta några steg, för dig att få igång hjulet. Du kanske inte har en mås som jag men du har andra, det vet jag. Du behöver inte mig längre.