Somalisk taxi i regnland med en förkärlek till Sverige.
Intervju idag, hur gick det?
Inte den blekaste.
Ett problem: jag har ingen bil.
Lösa? Nej; power to the kollektivtrafiken!
Bussarna verkar dock inte gå där så det kanske uppstår lite komplikationer.
Aja, kanske det går o lösa om de vill ha mig, får besked på lördag!
En aning komedi fick jag på vägen hem!
Jag ringde taxi (eftersom bussen inte skulle komma på två timmar).
Jag sätter mig i taxin och börjar snacka med taxi chauffören,
han hörde på min engelska (?!) att jag var skandinavisk.
När jag sa att jag var från Sverige så började han snacka svenska!
Det roliga i det hela var att han var från Somalia,
hade bott i Sverige i sex år innan han kom till England.
(Varför han kom till England var tydligen för att skatterna var lägre
och man kunde köra svart utan att någon brydde sig (?))
Han bröt på somaliska samt blandade svenska och engelska,
lite knöligt att konversera? Minst sagt.
Ibland förstod han mig och ibland fick jag ta om allt på engelska.
Hans favorit replik på svenska var;
"Varför inte?" (Han sa det efter varje mening)
Nu till ett dilemma;
Var han snäll eller otäck?
Situationen kan man se från två olika sätt,
jag börjar med den goda:
Han körde mig till den avsedda platsen varifrån jag skulle ta bussen hem,
han skulle ändå in mot Southampton så han körde mig istället, gratis, hem.
Jag behövde bara betala de 10 pund för den sträckan jag bad om från början.
Under tiden frågade han vad jag gjorde i England,
jag letade efter jobb sa jag.
Han sa då att han hade några kompisar som han skulle kolla med,
kanske dom hade något jobb; kanon!
Han ville att jag skulle ta hans nummer om jag behövde taxi någon gång,
han kunde tydligen alltid köra.
Jätte bra med en billig taxi i telefonboken!
När jag tog hans nummer bad han mig att ringa hans telefon så att det var det rätta numret
(med tanke på att jag knappt hörde vad han sa med den
somaliska/svenska/engelska blandningen av språket).
Han skjutsade mig hem och jag hade sluppit bussen!
Situationen ur en mer otäck syn;
Han körde mig hem, han såg därför vart jag bodde (smart!).
Han hade enligt taxametern redan släppt av mig så om något skulle hända blev inte han inblandad.
(Han hade ju i så fall redan släppt av mig vid den tidpunkten som från början var busstationen en mil bort.)
När han sa att hans kompisar kanske hade något jobb sa han;
"Min vänner kanske ha jobb, in and out job, you know. Inte mycket timmar, lite varför inte (..)"
Hmm, ja, jo vad kan det var för jobb..?
Tänkte inte på det så mycket då så jag svarade:
"Aha, jaa det vore ju jätte snällt!"
(Nämmen så kan du ju inte säga, dumma, blonda, svenska, brud?!)
Inte nog med att han fick mitt nummer när jag ringde till honom så visste han ju sedan min adress.
Hallå?! Tänk, for fuck sake!
Om han bara var en snäll vilsen utlänning som gillade sverige och dess befolkning
eller om han hade något helt annat i bakhuvudet det har jag ingen aning om.
Bestäm själva!
Är man nojig eller bara efterklok? (Gränsen är hårfin)
Peace!
Kommentarer
Postat av: Tereseee Aaaaa :)
Malin du måste ha pepparspray i väskan. Mna vet aldrig.....
Postat av: Anonym
Jag ska tänka på det Tereseee Aaaaaa :D Kanske någon skum typ kan sälja det åt mig, finns gott om dom här XD
Trackback
