För mycket för en arbetslös.
Det är helt enkelt knas hur man blir när man är arbetslös!
Man lever i sin lilla värld där allt går ut på att vara så duktig som man bara kan;
städa, diska, gå upp tidigt, borsta tänderna två gånger om dagen, duscha o.s.v
Allt sådant går på rutin när man har en vardag med ett jobb inkluderat,
det ändras då man inte har några plikter som kallar.
Man kommer inte ifrån det där med rutin men den blir svårare att hålla,
den känns aldrig lika viktig som när man gör nytta för samhället.
Idag är det bara jag som vet om jag duschar, det är bara jag som får stå ut med lukten annars..!
Hur som helst så duschar jag, diskar och städar och allt annat som hör vardagen till,
(ni kan vara lugna).
Vad som hände idag fick jag verkligen en käft smäll av.
Käftsmällen som symboliserade bekvämlighet.
Jag har ju som sagt bara gått omkring här i snart två månader,
man blir bekväm och finner sig i situationen.
Nu har jag ett jobb som ska ringa tillbaka i veckan,
ett annat som vill att jag ska komma på intervju.
Jag borde jubla av lycka!
Istället får jag huvudvärk av allt "nytt" som händer,
eller att det händer något överhuvudtaget.
Snacka om att ha varit förslappad!
Nu måste jag helt plötsligt börja kolla bussar,
planera hur jag ska ta mig till intervjun,
kolla mailen så ofta som möjligt,
ha telefon så nära att man skulle bli livrädd om det började ringa.
Usch, fy och skäms M!
Inga vuxenpoäng här inte,
nej,
pensionärspoäng regnar däremot över mig,
i livet som en samhällsplåga - arbetslös och i behov av en inkomst.
Peace!
Peace!
Kommentarer
Trackback
